Mitt Australien

Kategori: Louise Reser

Safari 2014

Jag är tillbaka i Corowa efter 16 av de bästa dagarna i mitt liv. Det är tillbaka till mobiltäckning, wifi och en säng, även om det faktisk bara är den sista jag saknat. Ska citera min vän Simone: "We have had more fun the past days without our phones then we have ever had with them". Jag har inte kollat på tv på 16 dagar, inte läst en tidning eller en blogg. Men nu är jag tillbaka igen, tillbaka till två hela veckor av påsklov utan en ända plan, till långa sovmorgnar och till en egen dusch. Sov 15h första natten tillbaka och slog personligt rekord när jag vaknade efter tolv i morse. Att vara på resa så många dagar tar på en, även om jag gärna hade stannat någon vecka till. Vi har hunnit göra så mycket under de dagarna vi var borta, mycket av det roliga kommer nog bara de som var med på Safarin förstå, så mycket roliga minnen tillsammans. Hoppas att vi en dag kan mötas upp igen allihopa och göra ett liknande äventyr. 

Dag 1

Alarm klockan var satt på tio i fem på morgonen och fick skjuts till Rutherglen som ligger tio minuter från Corowa där bussen skulle plocka upp mig och de tre "short-term" utbytisarna. För första gången fick jag träffa alla de 24 utbytesstudenterna från de två distrikten (9790 och 9810). Tio killar och fjorton tjejer. Manon, Sandra, Caroline och Tomas från Frankrike, Simone, Daniele, Pietro, Alice och MariaBeatrice från Italien, Carolin, Lukas, Niklas, Andreas, Theresa och Carlotta från Tyskland, Allen och Bella från Taiwan, Minori från Japan, Matheus, Raquel och Barbara från Brasilien, Kiara från Österrike, Christian från Danmark och lilla jag från Sverige. Vi fick presentera oss i mikrofonen med namn och lite om oss själva så att alla skulle veta vem man var. Vi hade tre ledare med oss, Rotarianer, Deb som var vår Kock och Gareth vår busschafför. Första dagen körde vi hela 900km hela vägen ner till Adelaide med stopp i Echuca för kaffe och Swan Hill för lunch. Vi lämnade NSW och körde in till SouthAustralia. Framme i Adelaide låg vår campingplats precis vid vattnet. Vi badade och spelade footy på stranden i solnedgången, fick våra kartor, hoddies, tröjor och så bytte pinns med varandra till ledarna fick putta in oss i rummen så att vi skulle sova. 

Dag 2

Klockan fem lämnade bussen Adelaide och alla sov fram tills att vi stannade för frukost i Port Augusta. Vi köpte vindruvor och släppte lös all energi i lekparken innan vi hoppade på bussen igen. Vi stannade för lunch i Woomera. Ett gamalt militärläger som nu nästan är helt övergivet, men har en footy-oval som är grönare än jag någonsin sätt förut. Europeer och Brasilianare som de flesta av oss var spelade vi en omgång fotboll innan vi åt smörgås-lunch. Vi lämnade Woomera bakom oss och landskapet blev allt torrare och torrare, plattare och rödare. Vi anlände till Coober Pedy där vi skulle stanna för natten. Coober Pedy är en stad under marken, de flesta bor i "dugout´s" i bergen för att undvika de varma klimatet. Coober Pedy är en gruvstad, mer känd som "the Opal capital of the world". Vi fick en guidad tur av staden, museét och sedan kom vi till vår logi, en stor dugout. På kvällen visade det sig att en annan Rotary safari grupp med tre andra distrikt från Sydney området skulle spendera natten vid samma plats. Det blev kramkalas när jag mötte mina svenska utbyteskompisar Micke och Malin. Hela kvällen bytes det pins och visitkort med det andra distriktet, pratades äventyr och så hade vi en "skadinavian-meet-up"  då vi svenskar, danskar och norskar babblade på i våra egna språk om hur underbart det var att träffas. 

Dag 3

Vid det här laget var en tidig morgon och en klockan sex take of inte alls konstigt. Vi somnade alla på bussen och vaknade till en fantastiskt vacker soluppgång över "öknen". Det är inte alls mycket mellan Coober Pedy och Uluru och de få stoppen vi tog var verkligen i ingemansland. Vi tog däremot ett stopp vid gränsen till the Northern Teratory och tog massor av foton vid den stora skylten. Genom att vi passerade gränsen betyde det också att jag stolt kunde säga att jag varit i samtliga stater i Australien, lite coolt. Redan vid tretiden anlände vi till Uluru där vi för första gången satte upp våra tält. Vi åkte till Uluru-Kata Tjuta Nartional park för att besöka kultur centret, en utkiksplats och sedan avnjuta en magnifik solnedgång med Uluru i bakgrunden. När solen gått ner fick vi se något så häftigt som blixtrar och dunder vid Uluru. Vi dansade loss i disco-bussen tillbaka till campingen och hela kvällen och natten spöregnade det men var jättevarmt. Jag måste nog nämna att regn, det är inte ofta centrala Australien  får uppleva det.

Dag 4

Regnet fortsatte när vi vaknade men försvann lika plötsligt som det kom och vi fick äta frukost till yttligare en jättefin soluppgång. Vi åkte tillbaka ut till National Parken för att promenera runt Uluru (ca 10,5km). För respekt till de Aboriginal stammarna så rekomenderas det att man inte ska klättra upp på Uluru (många av er kanske känner till den mer som "Ayers Rock"). Vi behövde inte ens ta det beslutet då eftersom det regnat var gångvägen upp stängd. Promenaden runt var jättevarm och solen stog högt trots den tidiga morgonen. Jag kan erkänna att halvvägs var Uluru inte längre något speciellt utan bara en stor sten som fick många klagomål av gruppen. Vi återvände till lägret för lunch och sedan ut till Kata Tjuta, en lite mindre välkänd stenformation (tdigare Mt.Olga) där vi promenerade in till mitten som var en grön oas tillskillnad från allt annat vi sett de senaste dagarna. Eftermiddagen spenderades på resorten där killarna handlade Digelidos, vi badade i poolen och tvättade lite kläder (för ALLT vit blev smutsigt av all den röda jorden). Efter middagen anlände den andra safarigruppen och vi spenderade kvällen med att sjunga och spela gitarr.

Dag 5

Nu hade alla tappat greppet om vilken dag det var i veckan eller hur länge vi varit borta. Redan vid lunchtid anlände vi till Kings Creek Station. En "station" i Australien är i princip en mindre central punkt för alla bondgårdar omkring eller en stor bondgård i sig själv, placerade lite här och var för att personer på resande fot inte ska behöva sova längs vägen då distanserna är så långa. Kings Creek hade kameler och en åsna. Planen för eftermiddagen var att klättra upp på Kings Canyon men på grund av den höga värmen (38grader) blev vi mötta av en låst grind vid entren. Jättetrist! Men vi gjorde det bästa av situationen och åkte tillbaka till stationen, åt glass, gav killarna nya frisyrer och när solen gått ner gjorde vi en lägereld och grillade Marshmellows. Jag och Alice delade tält och vi låg och skrattade länge.

Dag 6

4.30 var det uppstigning och avfärd. Gareth spelade dagen i ära gamla hits och halvvägs fram till vår nästa destination stannade vi på en annan station för att (trumvirvel) RIDA KAMELER! Jag har ett vagt minne från när jag var mindre av att vi ridit kameler och det var precis lika läskigt som jag mindes det. Gav alla ett gott skratt ändå. Vid lunch anlände vi till Alice Springs. Vi åkte ut till Simpsons Gap där vi fick en lektion i Aboriginal naturkunskap och en "bush-tacka" måltid tillagad med känguru, Emu-korv, Bushtomater och en massa herbs. Jättegott alltihop! Jag har ju ätit känguru förut och det är verkligen bland det bästa röda köttet man kan hitta, mums! Emu var nytt för mig, och smakar, som Lukas uttryckte det "like a chicken on two long legs". 

Dag 7

Vår sjunde dag på safarin var en av de bästa enligt mig, det var en av de mest lärorika dagarna på resan. Vi fick sovmorgon och en stor frukost då vi hade en lång dag framför oss. Första besöket för dagen gjorde vi var på School of Air, vilket är världens största skola. Inte till antal elever utan till område. All utbildning sker nämligen via internet och satelit, lektionerna hålls via webbkamera eller hemma hos eleverna med material som skickats via posten och deras hometeachers (ofta mamma eller en anställd). Alla eleverna bor nämligen långt från en stad och skola ute på stationer i Outbacken och då det är lag på att man ska gå i skolan i Australien så är detta ett sätt att få en utbilding precis som alla andra fram tills highschool då de är gamla nog att gå på internatskolor. Jag blev jätteimponerad och vi fick sitta med under Assembly då alla checkade in via webbkameror runt om i landet. Donerade en bok och fick skriva mitt namn och en hälsning, boken kommer komma till nytta för eleverna då skolan är mycket dyrare än en vanlig skola. Vi fortsatte dagen och nästa stopp var på Royal Flying Doctors, största organisationen för att få medicinsk hjälp och abulance service ute i outbacken, långt från de stora sjukhusen eller sjukservice över huvud taget. Eftermiddagen fick vi spendera inne i Alice Springs för att se lite av det verkliga Alice. Lika ovanligt som det är att möta en aboriginal i Corowa är det att möta en europé i Alice, många nyfikna blickar. Det var en annorlunda upplevelse, svårt att beskriva utan att låta jätterasistisk, tror att culturen i Alice Springs är något man måste uppleva själv för att förstå. Mitt i Alice Springs mötte vi vår andra safari grupp, denna gång från Brisbane. Och så plötsligt står Wille där, jättekonstigt att möta någon från hemma på en sådan oväntad plats. Blev en kort reunion innan vi behövde åka tillbaka till vårt läger där vi matade Wallabys och färgade Matheus hår rosa, haha. På kvällen fick vi besök av Rex från reptilcentret som hade med sig ödlor och ormar och där ibland en gigantisk pytonorm som jag tog mig mod till att låta kråla över mina axlar. Bland det läskigaste jag gjort, grät nästan kan jag erkänna. 

Dag 8

Efter en lång fullspäckad gårdag var vår åttonde jag helt tvärt emot. 720km skulle resas och vi såg två filmer och gjorde två stopp på vägen. Det första vid Devils Marbels, en massa stora stenar mitt i ingenstans med en massa Aboriginal history bakom och det andra för lunch på det stället som sägs vara det stället man sett flest UFO´s i hela Australien, jag vet inte riktigt om det är sant men det var bland de skummaste ställerna jag någonsin varit på.  Vi anlände till vår destination Barkley Homestead lagom till att laga middag i solnedgången och vi spenderade natten med att sova under stjärnorna, eftersom vi var sä långt borta från alla städer var det inget ljus som störde och vi hade en fantastik stjärnhimmel som tak.

Dag 9

Det är magiskt att vakna av att solen går upp, även om att sova under bar himmel ger än 20 000 myggbet. Ännu än resedag och idag lämnade vi Northern Teratory för Queensland. Första spåret av civilisation fick vi i Mt.Isa där jag och Kiara köpte KFC chips, som vi saknat. Vårt stopp för natten var Cloncurry, där Australiens högta temperatur någonsin uppmäts, 53,2grader. Vår campingplats var rätt kass jämnfört med de tidigare men trots det sov vi under stjärnorna yttliggare en natt. 

Dag 10

Om jag var 20 000 myggbet rikare efter den första natten hade jag 40 000 nya den här gången. Dagens stopp var vid pubben där Crocodile Dundee spelades in, vi kollade på den första filmen några dagar tidigare och det var faktiskt ganska coolt. Paret som ägde pubbem var jättegulliga, deras dotter var utbytesstudent i Frankrike med Rotary detta år så de var så glada att ta emot oss. Vi anlände i Longreach sent på eftermiddagen men det hindrade oss inte från att hoppa i poolen och spendera kvällen med att prata och spela gitarr.

Dag 11

Vi hade en hel dag att spendera i Longreach. Förmiddagen bestod av ett besök på Stockman hall of fame, där vi lärde oss lite om Australiens 'vita' historia. Klockan 11 var det showtime med hästuppvisning och sjungande. I finalen kom killen insjungande på en gigantisk (över 1ton) stor kossa. haha. Oväntat! Under lunchen fick vi testa att svinga med en riktig piska, swish! Kände mig som en riktig Cowboy. Efter lunch hade vi ett besök på Quantas museét, för flygbolaget Quantas var faktiskt skapat just här i Longreach. Vi fick en guidad tur av ett gamalt Boeing plan och av det första Quantas planet som b.la. Michael Jackson använt som privatplan (lite coolt!). Kanske ska bli pilot efter vårt besök där, det var väldigt intressant. Eftersom vi skulle upp jättetidigt morgonen efter packade vi ihop tälten och sov utomhus igen, det är oslagbart att sova under stjärnhimlen här, den är så otroligt vacker med Vintergatan och allt. 

Dag 12

Längsta distansen på vår resa gjordes dag 12, hela 970km. Vi gick upp och hoppade in i bussen kvart i fyra på morgonen. Vi sov stora delar av morgonen och vaknade ett flertal gånger av "roadkills" - hela fem kängrur råkade vi köra på i omgångar. Underhöll oss hela dagen på bussen och anlände efter att solen gått ner i Dalby, inte långt från Toowomba. Killarna klädde ut sig till Cowboys och vi tände en lägereld för att avsluta dagen någorlunda.

Dag 13

Vi alla var väldigt exalterade denna morgon, idag skulle vi äntligen få se havet igen! och stranden! Vi anlände till välkända GoldCoast strax inna lunch och vi fick tre timmar att promenera runt, ta foton på standen, kolla i butikerna och äta lunch. Gold Coast och Surfers Paradise är verkligen underbart, hade lätt kunnat spendera flera veckor kanske till och med månader där. Motvilligt gick vi alla ombord på bussen igen för att ta oss ner till Coffs Harbour med stopp i Byron Bay och Ballina, båda två mysiga små surfstäder längst kusten. Det var mörkt när vi kom fram till Coffs Harbour så tyvärr kunde vi inte njuta av den fina stranden som vi hade precis vid campingen.  Vi hade ändå en mysig kväll med gitarrspelande med ett jättegulligt par från Queensland. 

Dag 14

För sista gången packade vi ihop tälten och stannade till vid The Big Banana innan vår resa mot Sydney började. Det var en rätt lång bussresa idag igen och vi anlände till Sydney sent, men inte för sent för att besöka stranden och sedan leka i vattenparken, så roligt! Deb lagade otroligt god middag och vi åt tills vi sprack även om regnet bestämde sig för att ösa ner. Vi njöt av att få sova i stugor med badrum och tog långa varma duschar.

Dag 15

Vi fick en gigantisk frukost för att kickstarta dagen. Första stoppet var Manly där vi hade en timme att kolla runt. Allt för kort tid. Vi fortsatte med en rundtur i Sydney förbi Operahuset och så innan vi stannade vid en stor Marknad för lunch och turist-shopping. En glass innan vi tog oss bort mot Sydney Harbour Bridge och BRIDGE CLIMB! Vi klättrade alltså upp på Harbour Bridge, så otroligt häftigt! Inte ett dugg läskigt, jättesäkert, en toppen guide och vi sjöng, högt och mycket! Fick en regnbåge som utsikt och en hel del regn, men vi klättrade HARBOUR BRIDGE! Efter vi bestigit bron gjorde vi oss alla fina för sista kvällen tillsammans. Vi åkte ner till Darling Harbour för att hoppa på vår båt för en dinner cruise med utsikt över hela Sydney. En mysig kväll med dans och middag och sedan stannade vi uppe hela natten.

Dag 16

Sista dagen, en dag vi inte väntat på alls. Vi hade en tidig morgon och hela bussfärden hemmåt kramades vi, sjöng sånger och skrev på våra kartor. Blev gråtfest redan innan vi alla sa hejdå. Och så var vårt äventyr slut. 

 

 

 

W.A.

För några veckor sedan lämnade jag östkusten för en vecka i Western Australia med min pappas gamla värdfamilj.

Kändes jättehärligt att vara tillbaka med dessa underbara människor som känt mig sedan jag var liten, mina aussie-kusiner som vi kallar dem.

Första dagarna spenderade jag i Fremantle och Perth med picknick i Kings Park, shopping, lunch på "Little Creatures" och turistande.

Till helgen åkte vi ner till Busselton. Sol, bad och bus. Fish and chips på stranden med delfiner som guppade förbi. 

Tillbaka i Perth för några dagar gick vi på utomhus bio och en guidad tur i tunnlarna under Freo-fängelset. 

Det var så roligt att jag kände igen mycket från när vi var där 8 år sedan, och trots att det var länge sedan vi sågs sist så bara fortsatte vi från där vi slutade senast. 

Tacksam att jag har en sådan stor extrafamilj är borta i Down-under. Hade verkligen en välbehövd toppenvecka!

 

last day of summer

Igår var det officiellt den sista dagen av sommaren här i Australien. Nu är det alltså höst.

Höst här betyder inte regn och kallt utan att temperaturen inte stiger över 40grader längre utan stannar på behagliga 30-35grader. 

Sista sommardagen spenderades med mina fina vänner. Vi möttes nere vid ovalen där några av pojkarna spelade sin första träningsmatch av Footy för säsongen. 

Vi andra hejade på och såg till att de gick ut med vinst!

En jättefin solnedgång fick vi under tiden innan himlen blev kolsvart och fylldes av blixtrar utan dunder. 

Så då lämnade vi ovalen och gick hem till en av grabbarna, väntade in mars månad och diskuterade party-outfits. 

För på torsdag fyller LouLou 18år och på lördag ska det firas, tema-fest och allt. 

Men tills dess åker vi sparkcyklar mitt i natten och sjunger med till våra 90-tals favoriter. 

25 grader vid midnatt är faktiskt inte så dåligt, men tillräckligt kallt för att ha jeans på sig, är det inte lustigt?

ocean grove

Äntligen är jag tillbaka efter två veckors äventyr. 

De första fyra dagarna spenderades med familjen Overend nere vid Melbournes kust, i Ocean Grove.

En mysig surfstad där dagarna spenderades vid stranden, fish n' chip ätande, sparkcykel åkande i solnedgången och fiskande. 

Fick också chansen att surfa för första gången, något som jag drömt om länge. Efter timmar i vattnet lyckades jag nästan stå upp en stund. 

Ett bra fösta försök tycker jag. 

En jättemysig långhelg hade jag i alla fall! Tack så jättemycket Craig och Danielle!

det här med distans...

Efter en lång dag vid poolen och skolans "swimming carnival" stapplade jag genom ytterdörren för inte alls länge sedan. 

Slog mig ner framför datorn för att skriva den där otroligt jobbiga engelska uppgiften om "belonging" och bestämde mig för att kolla up Maslow´s behovspyramid. 

Min inte så snabba mobil plingade till med en notifikation från Henrik: "skype snart?" skickat för flera timmar sedan. "låter som en plan" svarade jag, men visste att han nog ligger och sover i sin säng i landet långt där borta med samma färger i flaggan som Australien, men med något fler stjärnor på, och inte kommer att se meddelandet förns än han vaknar. 

Tillbaka till Maslow och den dära behovspyramiden. Behov... vi behöver äta och sova, dricka och andas. Sånna behov är ju självklara. Men hur är det med det där behovet av att hålla kontakten med Sverige? med familjen? med vännerna? med de vännerna som inte heller är hemma i år?

Jag ska erkänna, jag är nog sämst i hela världen på att hålla uppe kontakten med allt det där. Jag bestämde rätt tidigt att jag minsann inte skulle spendera mitt år i paradiset framför skype och datorn. Ville folk prata med mig fick de ta steget och ta kontakt. Även om jag kan få dåligt samvete att jag inte håller koll på vem som har gjort vad där hemma. Men jag har ju ett liv här borta att ta hand om, här och nu. Hemma kommer alltid vara kvar, inte så mycket kommer ha ändrats, allt finns kvar, precis som jag lämnade det. 

Jag sitter väll antagligen också i en annan båt än många av mina andra vänner som är på vift. De där 10 timmarna som skiljer Stockholm och Corowa innebär att jag i princip överlappar livet där hemma. När jag sover, går de i skolan, till jobbet, eller något sånt och när det är läggdags för dem, så är det min tur att ta vara på dagen. Sedan råkar det ju också vara så att två av mina närmaste vänner inte alls är i Sverige utan ligger på -11h (London) och -16h (Ohio). 

Det krossar ens lilla hjärta att inte kunna prata varje dag med de man älskar mer än allt annat. När jag för bara några minuter sedan skulle boka in en skype dejt med min favoritperson i hela världen, min lillasyster, och insåg att med alla äventyr som sätter igång, kommer jag inte kunna prata med henne först än den 20 februari. Då brast det nästan, det är 15 dagar för mycket. 

Det är blandade reaktioner jag får när jag nämner att jag "bara" skypar med min familj en gång varannan månad eller så. Det blir inte mer. De frågas hur jag överlever? Kanske är det än bättre fråga att ställa till mamma och pappa där hemma. Hur överlever ni? 

På vår förra utbyteshelg hade vi en diskussion med de föräldrar som var barn just har lämnat för sina utbytesår i Europa och Japan. Hur ofta ska man ha kontakt? Ska man komma på besök?. Och det skiljer jättemycket från person till person. Hur hemskt det än låter så vill inte jag att min familj ska komma över i år. Jag tar mer än gärna med dem hit om ett, två eller femton år för att visa hur jag haft det. Men inte nu. För här lever jag i min lilla värld, med mina rutiner och mina vänner. Och jag lovar att det kommer berättas historier, många historier när jag väl kommer hem. Ni kommer vara så trötta på mina historier efter ett tag att ni till och med vill skicka tillbaka mig, haha. 

Men hur som helst. 

Ett utbytesår är ett liv under ett år. Carpe Diem (fånga dagen) som min skolas måtto är. Det där behovet av att konstant prata med alla de där hemma finns inte, jag vet att de finns där när det behövs och de vet att jag finns där om de behöver. Faktum är att ett "hej, hur är det, jag saknar dig" efter månader är så mycket mer värdefullt än att höra det varje dag. 

Så jag ber om ursäkt till alla mina vänner. Jag är sämst på att hålla kontakten. Men vet ni va? Det är helt okej för mig att vara sämst på det. 

 

Fun facts

  • Australien har världens största population av vilda kameler med en puckel .
  • Hajar är immuna mot alla kända sjukdomar.
  • Det finns mer än 150 miljoner får i Australien , men bara cirka 21 miljoner människor 
  • Australien har världens största boskapsstation ( ranch ) . Med sina 30.028 km2 är den nästan lika stor som Belgien .
  • Stora barriärrevet har en brevlåda . Du du kan ta en färja ut och skicka ett vykort , stämplat med den enda stora barriärrevet stämpel .
  • De australienska alperna , eller Snowy Mountains som de också kallas , får mer snö än Schweiz . När man åker dit för att besöka reffereras det som "i´m going to the snow", Lika så så åker man "to the beach" utan att nämna vart eller vilken.
  • Melbourne har den näst största grekiska befolkningen i världen , efter Aten .
  • Eftersom Sydney och Melbourne inte kunde sluta käbbla över vilken stad som skulle vara huvudstad i Australien , fick ingen av dem titeln . Istället byggdes en ny huvudstad mellan dem, Canberra. 
  • Röstning i Australien är obligatoriskt . Och det är dyrt att vara en järv liten typ och försöka slinka undan. Däremot kan man rösta blankt.
  • Australienska skolor har en ingen hatt/ ingen lek policy . Skolbarn måste bära hatt för att skydda dem från den starka solen eller så måste de sitta i skuggan på rasten . Gäller oftast inte HighSchool dock.
  • Koalan är ett pungdjur, inte en björn . Så att säga " koalabjörnar " är som att kalla normän för svenskar, och det gör man helt enkelt inte. 
  • Sockervadd kallas fe tandtråd i Australien och alla karameller kallas isglass .

Australia Day

Australia day, dagen då flaggan som annars ses som en seriös national symbol blir en mantel och varenda kotte är på gott humör. Hela landet förvandlas till en ända stor fest och de australienska färgerna lysser överallt.

Den 26 Januari hoppade vi upp ur sängen redo för en hel dag med firande. Redan vid elva tiden blev jag upplockad och jag och mina vänner möttes längre upp vid floden för att på våra ginantiska upplåsbara flytföremål flyta hela vägen ner till Rowers, som är en park i centrum. Det tog oss lite mer än en timme av skratt och skoj innan vi slöt oss till festligheterna som redan satt igång vid Rowers. 

På radion spelades Tripple J´s hottest 100 countdown. Radiokanalen Tripple J´s nedräkning av de av publiken framrösade 100 bästa låtarna av 2013. Emma och jag målade flagor i ansiktet och jag blev stämplad med "made in sweden". Hela eftermiddagen spelades det beach cricket och footy. Det dansades och sjöngs. Badande och vattenkrigande i den 40gradiga värmen. 

Solen började gå ner samtidigt som "Riptide" korades som nummer 1 av de "top hundred". Precis som jag tippat, så överlycklig var jag. 

Det festades vidare hela kvällen, fyrverkerier skjöts upp över mitt lilla australienska paradis och en trött med lycklig tjej smög in minuterna innan hemmatiden och sov sött hela natten.

Oh, I wish every day was AustraliaDay.

G`DAY

Just nu sitter jag omringad av sjuttiofem olika häften om det alpina ekostystemet. Faktum är att jag faktiskt pluggar. PLUGGAR. Uppsattser och extended responses ska lämnas in innan jag på fredag lämnar Corowa för 1,5 veckas äventyr på olika håll. Fullt ös från första dagen.

Vi är alltså tillbaka i skolan efter några månaders sommarlov och jag försöker att överleva de varma dagarna. De två,något kilometerna jag numera har till skolan är en väldig upplevelse i värmen. Vi har nu börjat yr. 12 officiellt och med det fått våra yr.12 jumpers. Hur coola som helst och liten del av oss längtar till att kunna ha på oss dem också. 

Februari är vanligtvis den varmaste månaden på året vilket betyder veckor, och veckor av 40+. På onsdag har vi swimming carnival med skolan och alla klär ut sig i sina "house colours". Jag är med i Sturt och vi är gröna. Kan förhoppningsvis ta en massa bilder och visa er sedan. 

Ska se till att ladda upp de sista bilderna från lovet också, har ju inte berättat om vaken australia day eller Canberra än. Men först måste jag återgå till mina läxor. 

Kram ☼

kul fakta: lärde mig häromdagen att den lilla solen ovan kan också vara ett aboriginal sign för en mötesplats eller en grupp. Där ser man!

 

i went to the beach

Paul och Meredith hade en ledig helg så efter en titt på kartan bestämde vi oss för att ta med husbilen på en weekendtrip till kusten. 

Efter lite mer än 6h i bilen anlände vi till en lilla kustbyn Tuross. Ett litet paradis med en stor strand och blå himmel. 

Åh jag ville aldrig åka där ifrån. Saltvatten i håret, solen i ansiket och sanden mellan tårna. 

Melbourne Cup

Bor man bara tre timmar från Melbourne är det ju självklart att man ska ta chansen att gå på Melbourne Cup. Inte för att jag är världens största tennisfan men för själva upplevelsen.

Så andra dagen av detta stora spektakel tog mina två councilors med mig ner till Melbourne för att spendera en dag inne vid centercourten. Olyckligt vis lyckades vi pricka in den varmaste dagen på länge med 45grader och inte en enda vindpust i sikte. Vi hade platser precis vid banan och vi tog oss igenom morgonens första match. Det var allt för varmt att sitta ute i solen så vi tog oss runt på området och kollade några matcher från storbildstvn i skuggan innan vi lämnade tennisen för en väldigt mycket mer lockande pool på hotellet. 

Sovereign Hill

På vägen hem från kusten stannade vi två dagar i Ballarat. Under 1850-talet blommade staden då guldrushen kom till Australien. I nutida Ballarat kan man fortfarande hitta guld, men det var inte av den anledningen vi bestämde oss för att ta en stop i staden. 

Det öppna levande muséet Sovereign Hill var det som lockade. En stor park som är upp byggd precis som Ballarat såg ut under de första åren av guldrushen. Det är butiker, gruvor och live skådespel. Jag fick vaska guld, stöpa ljus, testa 1800tals bowling och se 140 000 AUD (ungefär 783 693kr) värt guld smältas ner. En massa roliga aktiviteter helt enkelt. 

För den som har vägarna förbi (ca 3h från Melbourne) och är intresserad av historia eller bara vill ha en riktigt rolig dag, kan jag varmt rekomendera (asså riktigt varmt, för det är ca 40 grader för närmarande) att besöka Sovereign Hill. 

The Great Ocean Road

Knappt han jag smälta att det var 2014 innan nästa äventyr började. Tillsammans med Mr. och Mrs. Brown fick jag se Australiens sydkust då vi körde längst "The Great Ocean Road". Ett magiskt kustlandskap som varje år har tusentals besökare från hela världen. Första dagen bestod av en himla massa timmar i bilen då vi lämnde Melbourne med Port Campbell som mål.

Under tre dagar tog vi sedan oss tid att köra "tillbaka" längst kusten för att besöka de vackra "senic lookouts" som finns längst vägen, The Twelve Apostles (som bara är sju numera), London BridgeLock ard GorgeTower Hill och söta lilla Port Fairy var bara ett fåtal av alla de ställen vi tog oss tid för att stanna till.

The Great Ocean Road är paradiset för den som gillar att fotografera som jag. Olyckligtvis lede detta till att en väldigt exalterad Louise råkade öppna bildörren allt för hastigt så att kameran min ramlade ur i farten. Kamera doktorn konstaterade att jag till autofokusen och linsen kan säga "tack och hej". Aja, sånt är livet.

Jag hade en fantastisk vecka och är så tacksam att jag fick följa med. Hit vill jag åka tillbaka igen!

Upp