Mitt Australien

Kategori: Allmänt

Borta bra men hemma... annorlunda

Nu har jag varit hemma i dryga månaden, eller hemma och hemma. Jag har varit på resande fot fram tills i söndags då jag kom hem från 17 dagar ute på Karlberg med härliga P4 konfirmand gänget. Nu har skolan börjat och problemet med vad man ska ha på sig på morgonen, saknar min skoluniform. Jag har fått en ny klass men vi har bara 1 lektion tillsammans. Känner mig rätt så vilsen bland 97orna, känner väll en eller två här och där men annars är det för många nya ansikten för att komma ihåg namn. Australien känns otroligt avlägset, jag saknar det så mycket, framför allt mina fina vänner, som det känns som att behöva lösa en rubriks kub bara för att hitta en tid att ha en konversation med på facebook. 

Håller fast vid paradoxen att allt men ingenting är den samma, alla och allt ser i princip lika dant ut men visst har jag missat en hel del, fester, par som blivit tillsammans och gjort slut, någon har bytt skola och andra klippt håret. Hade tydligen helt missat att Benjamin wahlgren van let's dance (förövrigt, vem?) och en vad som sägs varit en nervbrytande final av en lika så nervbrytande Paradise Hotel säsong (som också verkar vara en såndär grej alla håler på med). Rätt världsliga saker om man ska vara ärlig.

Jag saknar mina cherry ripes och mitt kyckling salt. Längtar efter mina paket som fortfarande inte dykt upp, posten, posten, posten... aja. blir väll bra julklappar till mig själv. 

svar

Hej! Vet att denna fråga säkert känns väldigt avlägsen men skulle verkligen uppskatta om du svarar eftersom jag själv nog vill åka till Australien 2015-16. Det jag oroar mig mest över är konstigt nog att skaffa vänner och komma in på riktigt i klassen och få kompisar. Det är inget jag oroar mig över så mycket i Sverige när jag byter klass osv eftersom jag vet liksom hur folk fungerar här och det är en ganska liten stad så alla vet vilka alla är. Var det svårt att skaffa kompisar? Hur fungerade det och så? TACK :))

Hej du! härligt att du funderar på att åka hit! Ett riktigt bra val! :) Jag hade rätt lätt att få kompisar - vilket jag fick höra brukar vara rätt svårt som utbytesstudent. Min första dag i skolan fick jag en "guide" som visade mig runt och jag fick sitta med dem vid rasterna och lunchen. På så sätt introducerades jag in i en grupp av vänner och hängde på dem ett tag. Efter ett tag lärde jag känna fler och fler. Jag har alltid varit en person som är snäll mot alla och är rätt social av mig så hade inga problem. Inget du behöver oroa dig för! 

netball

Såhär definieras Netball enligt wikipedia:

Netball är en bollsport som spelas av två lag med sju spelare vardera. Netball härstammar från tidiga versioner av basket och började i England på 1890-talet. Matcherna spelas på en rektangulär spelplan med upphöjda målringar i varje ände. Varje lag försöker göra mål genom att passa en boll mellan varandra ner längst spelplanen och skjuta den genom sin målring. Spelare tilldelas särskilda positioner, som definierar deras roll i spelet och dessa begränsar deras rörelse till vissa områden på planen. Det vinnande laget är det som gör flest mål. Netball matcher är 60 minuter långa.

I lördags kom mina värdföräldrar ut och kollade när jag spelade netball och passade på att ta några foton medans jag spelade. Tyvärr förlorade vi, lite trist. Men vi ledde så länge jag var på plan så jag kan nöjt säga jag gjorde mitt bästa.

en månad

Nu har klockan tickat över midnatt vilket betyder att det är exakt 30 dagar - en månad - tills jag sitter på mitt plan tillbaka till Sverige och en paradox av att allt, men inget är precis det samma som innan. Jag vill inte. Jag vill inte lämna detta hem som är min vardag nu. Inte lämna mina vänner eller mina familjer. Inte lämna netballen. Inte lämna Australien. Det kändes som om det bara var någon vecka sedan jag kom hit. Tiden har flugit iväg - men jag har hunnit med så mycket ändå. Så mycket fantastiska minnen jag aldrig kommer glömma. Självklart så ska det bli otroligt skönt att krama om min familj igen, sova i min egna säng och komma till ett hus som luktar som jag minns det.  Men jag vill inte lämna min nya vardags rutin. 

Och det där med att bli ersatt. För det är så det fungerar med Rotary. Ena utbytesstudenten lämnar och en ny kommer in. Trodde aldrig att detta moment skulle vara så frusterande, påfrestande. Vill inte höra mina kompisar prata om den nya "ersättaren". Även om den inte kommer ha något med min årskull att göra så gör det ont, det gör ont att höra dem prata om den som om den kommer bli mycket bättre än mig - fast jag vet att de bara retas. Och innerst inne är jag otroligt glad för min efterföljares skull, för efterföljare är det rätta namnet. Och så otroligt avundsjuk, avundsjuk på att den har hela året framför sig, hela drömmen kvar. 

Jag är så rädd. Rädd att förlora allt jag byggt upp under ett helt år. Rädd för tanken att det aldrig kommer bli detsamma igen, att jag kanske aldrig kommer träffa några av dessa underbara människor igen. Rädd att inget kommer vara detsamma när jag kommer hem, vem kommer finnas kvar där? Jag är rädd för att något jag drömmt om så länge jag minns, har bara trettio dagar kvar innan det tar slut. Vad ska jag drömma om nu? Jag är rädd för hur tomt det kommer kännas. Jag är så fruktansvärt rädd. 

Jag måste försöka ändå, ta vara på varenda dag jag har kvar, varenda timme, minut, sekund. Varenda kram, varenda skratt. Lagra upp för framtiden typ. 

Nej usch, nu storbölar jag.

 

 

två från veckan

Materiella minnen från en otroligt rolig lördagkväll från vår Black Tie Ball med mitt lag // En bild från en solig höstpromenad vid min fina flod, i min fina stad, i mitt fina land. 

en vecka

Katelyn bakade dinosaurie-cupcakes till geografiklassen / Harry tog en tupplur under filmvisningen i historian (jag sov inte alls nej) / Hollister skickade ett suprise paket och rebloggade min bild (35k+ likes)

Netball träning / dansgruppen / favo-Emma 

Let's go!

NU BÄR DET AV! 

Femton dagar med de bästa av de bästa utbytisarna. 

Australien runt! 

C'ya mates! 

Kalas

Hur ska jag börja detta inlägg. Jo nu vet jag, jag vill börja med att tacka världens bästa Meredith och Paul för att de arrangerade världens bästa 18års firande. Finns inga ord för hur tacksam jag är över att ha dem två som mina första värdföräldrar. 

Nu vill ni kanske att jag ska berätta för er vad jag hittade på och det ska jag också.
 
Efter att ha spenderat förmiddagen och lunch med att jobba med catering för Rotary åkte vi hem för att fixa i ordning i trädgården. Vi satte upp hundratals ”fairy-lights”, städade och blockerade av områden, fixade med högtalare och bord som fylldes med skålar av gottigheter. Två extra tält sattes upp för att prognosen visade regn, och regn i massor blev det. Och dessutom specialeffekter i form av enorma blixtrar i natthimlen. Fluro-fiesta var temat och trädgården förvandlades till en tropical-bungalo för en kväll. 
 
Gästerna kom, ca 60-70 av mina fina Aussies. Alla fick glow-sticks så hela trädgården badade i färgglada, lysande, leende vänner. Vi sjöng och dansade och gjorde allt som hör födelsedagar till. ”oh, Mickey Mickey hey” spelades ett flertal gånger och det gapskrattades när jag istället för att sjunga de engelska orden började sjunga på svenska. Min nuvarande värdmamma Gail hade gjort en underbar smash-cake i choklad som åts efter att mina fina vänner sjungit ”happy birthday”, jag var så lycklig att jag kunnat börja storgråta. Lite senare så hade vi en piñata också, för det kunde inte komma till sig att en artonåring aldrig haft en piñata på en födelsedag. 
 
Jag ska påpeka att jag har skrivit allt detta med det största leendet på läpparna. Det var verkligen en fantastisk kväll, kan verkligen inte föreställa mig ett bättre sätt att fira 18 år. Tack så otroligt mycket alla inblandade, det var en magisk natt. Som inte tog slut fören de sista kompisarna lämnade vid halv fyra.

Det stora förådet fick agera dansgolv, perfekt då väggarna isolerade ljudet lite så grannarna inte behövde stå ut med dunkade musik hela natten, haha.

Födelsedagstjejen.

Cooper, Bill, jag, Nathan, Jim, Braeden och Jordan

Cooper, Harry, Kaden Patrick och Morgan

Millsy och Reece (som åkte hem till England i fredags, jättetrist)

Tess och Chantie

Liam, Millsy, Harry, Eli, Jordan och Nathan

Beth, Jake och Paige

Sam, Cooper, Zongy och Patrick

Paige och Hayden

Smash-cake och sång

Piñata!Och mina fina tjejer på dansgolvet 

En födelsedag

I torsdags fyllde jag ju arton! Firade hela dagen i skolan då mina fina vänner överaskade mig hela dagen med olika sorters bakverk och presenter. Kvällens firande fick bli ett Rotarymöte och min värdmamma Gail hade bakat en mumsig chokladtårta! Jag skulle haft ett stort kalas i lördags men det lyckades också vara enda dagen som jag var tvungen att bli sjuk på. Så nu har jag tappat några kilon och ser fram emot denna lördag och att äntligen få partaja in 18år med mina härliga vänner.

mittaustralien.forme.se

ojojoj, nu har det varit tomt här ett tag! Det beror på att bloggen är i process att flyttas över till min nya portal. Så från och med NU hittar ni mig på http://mittaustralien.forme.se istället.

Det är varmt

 
Bränder, rekordvärme, trasiga aircons och utökande av meteriologernas temperatur skala.
Här försöker vi överleva i denna värme. Flyr därför till kusten imorgon, för där är det BARA 35 grader. 
 

sommarlov

Det har varit en jättekonstig omställning att ha ett långt sommarlov i Januari. Min tidsuppfattning är helt rubbad. Jag fyller dagarna av aktiviteter precis som det ska vara när man är på utbyte, samtidigt som jag försöker att inte smälta bort i värmen. det är svårt att föreställa sig för er där hemma kanske men 30-40 grader utan någon typ av kustbris är extremt varmt. Att sitta vid en dator och blogga är inte längre en prio-ett i min värld då jag vill ta vara på varje minut här. Faktum är att detta inlägg har tagit mer än en timme att skiva. 
När frågan om när vi vill åka hem dök upp i facebook gruppen ville jag inget annat än slänga datorn i poolen, jag vill inte hem. Jag vill inte ens tänka på att gå upp tidigt för att välja kläder på morgonen och lunka iväg till roslagsbanan i ett äckligt höstväder. Usch, fy, blä. Och när jag inser att jag snart når "the halfway mark", får jag lite småpanik. 
 
Men för eran skull så skriver jag ihop ett litet inlägg om vad jag hittat på de senaste veckorna. För att lugna alla vuxna som påminner mig om jag måste uppdatera bloggen och skriva ner allt jag gör för att minnas, jag skiver dagbok varje kväll och så sparar jag en massa småsaker som ettiketer för att så småningom kanske kunna sätta ihop en liten scrapbook. 
 
 
Samma kväll som jag kom hem från Mt.Koszeousco hade vi dansuppvisning. Varje måndag kväll har jag spenderat i Judy´s dansstudio med mina underbara dansvänner i Senior Ballet och fått chansen att träna med David och Elise, två riktigt duktiga dansare och underbara personer. Två shower, fredag och lördag, hade vi och riktigt kul var det. Mäktiga kostymer och fantastiska dansnummer. Och till mamma och pappa, självklart finns allt på dvd. Inte kan ni ju missa de 52 danserna med små femåringar.
 
 
Och så fick vi ju sommarlov till sist och det firade vi nere vid Lagoonen (vid vår flod), nattbad och river-cricket. En riktigt fin sommarkväll fick vi. 
 
 
Sen var det julfest med Rotarypå Chokladfabriken. Tradtionsenligt skulle det bäras huvudbonad så jag lånade bordsdekorationen och gjorde ett glittrigt hårband. Pavlova var efterrätten men eftersom jag inte kan äta grädden så annordnade Mitch (som är son till ägaren) att jag fick en extra stor maräng istället. Mumsigt. 
 
 
Vår vän Nathan var först ut av vännerna att fylla 18åroch det firades dagarna innan jul med en jättefest i hans trädgård. Det är otroligt härligt att kunna vara utomhus till småtimmarna utan att behöva sätta på sig en tröja. Myggorna är hemska dock, och jag måste vara väldigt söt för de älskar mig. 
 
 
Jag och min värdsyster Vanessa underhöll oss en kväll när föräldrarna var ute med att garnera svenska pepparkakor. I sann HarryPotter anda fick mina två pepparkaksgubbar bli Ron och Harry. 
 
Vissa grannar går in i hela den här julgrejen mer än andra. Detta är ett av husen längre upp på gatan. Lysande kängurus och blinkande förråd är ju ett måste. 
 
 
Och så blev det julafton. Efter att jag envist försökt att få alla att uppskatta KalleAnka klockan tre satt jag med ett glas julmust (tack ikea) och pratade för mig själv till alla repliker. Vi fick över alla vänner till familjen på middag och sedan byttes det julklappar och jag fick öppna mina julklappar från Sverige. Tack så jättemycket allihopa! 
 
Juldagen åkte vi ner till Melbourne till Merediths familj. Vi spenderade stora delar av dagen med att äta, och riktigt gott var det. Vi delade ut julklappar och smälte maten ett bra dag. Kvällen spenderade jag med mina värdsystrar, Ben&jerry och "home alone" filmen i Kathryns lägenhet med en jättefin utsikt över hela Melbourne. 
 
 
Boxingday är dagen efter juldagen. Då går hela australien bananas i shoppingcentrumen för det är en jättegalen rea. Lite som mellansdagsrean men så mycket bättre och exploderar första dagen. För den ultimata upplevelsen tog mina värdsystrar mig till Chadstone som är södra halvklotets största shoppingcentrum. 
 
 
Innan det blev dags att åka tillbaka till Corowa tog min värdbror Tom med mig på Ashes Cricketen på MCG. Nu kanske alla ni undrar va sjutton det nu är. Ashes Cricket är en tunnering mellan England och Australien, ett "test" är fem dagar och det fem test. Varje test är i en ny storstad här i Australien. MCG är Melbourne Cricket Ground oh är australiens största arena och rymmer 100 000 har jag för mig. Vi gick den tredje dagen och det var ganska kul att se alla entuseastiska fans och skratta lite åt denna knasiga sport.
 
 
Jag kom hem och dagarna spenderades med vännerna i solen vid Lagoonen. Hela staden fylldes av turister vilket kändes jättekonstigt. För första gången kände jag mig mer som en "native" än som en turist. Underbart! 
 
Sommarkvällar spenderas med de bästa av vänner.
 
 
Nyårsafton kom lika snabbt som 2013 tog slut. Vid tolvslaget kramade vi om vännerna nere vid Lagoonen och vi tog oss sedan hem till Laura och satt uppe och pratade tills klockan blev allt för mycket. 
 
Började 2014 med en tur till bär-himlen. Paradiset på jorden. Ska vara ärlig nu, stavade just jorden med gj. haha. Men i alla fall. Dagen spenderade i rader och rader av olika bärbuskar och vi kom hem med ett flertal liter av bär. MUMS säger jag bara.
 
 
 
 
 
 
 
 

På Australiens högsta top

Tjohej mina vänner! Jag lever fortfarande kanske jag ska börja med att nämna. Har haft tre jätteintensiva veckor och inte haft tid alls att sitta och blogga. För två veckor sedan åkte jag tillsammans med min geografi-klass till det australienska alp området för att studera ekosystemet och bestiga Australiens högsta berg, Mt. Koszeousko. Är jättetacksam för att jag fick den möjligheten, så otroligt häftigt att ha gjort det. Har satt ett personligt mål att bestiga alla de 7 kontinenternas toppar, så nu kan jag ticka av en av dem.