Mitt Australien

en månad

Nu har klockan tickat över midnatt vilket betyder att det är exakt 30 dagar - en månad - tills jag sitter på mitt plan tillbaka till Sverige och en paradox av att allt, men inget är precis det samma som innan. Jag vill inte. Jag vill inte lämna detta hem som är min vardag nu. Inte lämna mina vänner eller mina familjer. Inte lämna netballen. Inte lämna Australien. Det kändes som om det bara var någon vecka sedan jag kom hit. Tiden har flugit iväg - men jag har hunnit med så mycket ändå. Så mycket fantastiska minnen jag aldrig kommer glömma. Självklart så ska det bli otroligt skönt att krama om min familj igen, sova i min egna säng och komma till ett hus som luktar som jag minns det.  Men jag vill inte lämna min nya vardags rutin. 

Och det där med att bli ersatt. För det är så det fungerar med Rotary. Ena utbytesstudenten lämnar och en ny kommer in. Trodde aldrig att detta moment skulle vara så frusterande, påfrestande. Vill inte höra mina kompisar prata om den nya "ersättaren". Även om den inte kommer ha något med min årskull att göra så gör det ont, det gör ont att höra dem prata om den som om den kommer bli mycket bättre än mig - fast jag vet att de bara retas. Och innerst inne är jag otroligt glad för min efterföljares skull, för efterföljare är det rätta namnet. Och så otroligt avundsjuk, avundsjuk på att den har hela året framför sig, hela drömmen kvar. 

Jag är så rädd. Rädd att förlora allt jag byggt upp under ett helt år. Rädd för tanken att det aldrig kommer bli detsamma igen, att jag kanske aldrig kommer träffa några av dessa underbara människor igen. Rädd att inget kommer vara detsamma när jag kommer hem, vem kommer finnas kvar där? Jag är rädd för att något jag drömmt om så länge jag minns, har bara trettio dagar kvar innan det tar slut. Vad ska jag drömma om nu? Jag är rädd för hur tomt det kommer kännas. Jag är så fruktansvärt rädd. 

Jag måste försöka ändå, ta vara på varenda dag jag har kvar, varenda timme, minut, sekund. Varenda kram, varenda skratt. Lagra upp för framtiden typ. 

Nej usch, nu storbölar jag.

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas