Mitt Australien

Borta bra men hemma... annorlunda

Nu har jag varit hemma i dryga månaden, eller hemma och hemma. Jag har varit på resande fot fram tills i söndags då jag kom hem från 17 dagar ute på Karlberg med härliga P4 konfirmand gänget. Nu har skolan börjat och problemet med vad man ska ha på sig på morgonen, saknar min skoluniform. Jag har fått en ny klass men vi har bara 1 lektion tillsammans. Känner mig rätt så vilsen bland 97orna, känner väll en eller två här och där men annars är det för många nya ansikten för att komma ihåg namn. Australien känns otroligt avlägset, jag saknar det så mycket, framför allt mina fina vänner, som det känns som att behöva lösa en rubriks kub bara för att hitta en tid att ha en konversation med på facebook. 

Håller fast vid paradoxen att allt men ingenting är den samma, alla och allt ser i princip lika dant ut men visst har jag missat en hel del, fester, par som blivit tillsammans och gjort slut, någon har bytt skola och andra klippt håret. Hade tydligen helt missat att Benjamin wahlgren van let's dance (förövrigt, vem?) och en vad som sägs varit en nervbrytande final av en lika så nervbrytande Paradise Hotel säsong (som också verkar vara en såndär grej alla håler på med). Rätt världsliga saker om man ska vara ärlig.

Jag saknar mina cherry ripes och mitt kyckling salt. Längtar efter mina paket som fortfarande inte dykt upp, posten, posten, posten... aja. blir väll bra julklappar till mig själv. 

svar

Hej! Vet att denna fråga säkert känns väldigt avlägsen men skulle verkligen uppskatta om du svarar eftersom jag själv nog vill åka till Australien 2015-16. Det jag oroar mig mest över är konstigt nog att skaffa vänner och komma in på riktigt i klassen och få kompisar. Det är inget jag oroar mig över så mycket i Sverige när jag byter klass osv eftersom jag vet liksom hur folk fungerar här och det är en ganska liten stad så alla vet vilka alla är. Var det svårt att skaffa kompisar? Hur fungerade det och så? TACK :))

Hej du! härligt att du funderar på att åka hit! Ett riktigt bra val! :) Jag hade rätt lätt att få kompisar - vilket jag fick höra brukar vara rätt svårt som utbytesstudent. Min första dag i skolan fick jag en "guide" som visade mig runt och jag fick sitta med dem vid rasterna och lunchen. På så sätt introducerades jag in i en grupp av vänner och hängde på dem ett tag. Efter ett tag lärde jag känna fler och fler. Jag har alltid varit en person som är snäll mot alla och är rätt social av mig så hade inga problem. Inget du behöver oroa dig för! 

netball

Såhär definieras Netball enligt wikipedia:

Netball är en bollsport som spelas av två lag med sju spelare vardera. Netball härstammar från tidiga versioner av basket och började i England på 1890-talet. Matcherna spelas på en rektangulär spelplan med upphöjda målringar i varje ände. Varje lag försöker göra mål genom att passa en boll mellan varandra ner längst spelplanen och skjuta den genom sin målring. Spelare tilldelas särskilda positioner, som definierar deras roll i spelet och dessa begränsar deras rörelse till vissa områden på planen. Det vinnande laget är det som gör flest mål. Netball matcher är 60 minuter långa.

I lördags kom mina värdföräldrar ut och kollade när jag spelade netball och passade på att ta några foton medans jag spelade. Tyvärr förlorade vi, lite trist. Men vi ledde så länge jag var på plan så jag kan nöjt säga jag gjorde mitt bästa.

en månad

Nu har klockan tickat över midnatt vilket betyder att det är exakt 30 dagar - en månad - tills jag sitter på mitt plan tillbaka till Sverige och en paradox av att allt, men inget är precis det samma som innan. Jag vill inte. Jag vill inte lämna detta hem som är min vardag nu. Inte lämna mina vänner eller mina familjer. Inte lämna netballen. Inte lämna Australien. Det kändes som om det bara var någon vecka sedan jag kom hit. Tiden har flugit iväg - men jag har hunnit med så mycket ändå. Så mycket fantastiska minnen jag aldrig kommer glömma. Självklart så ska det bli otroligt skönt att krama om min familj igen, sova i min egna säng och komma till ett hus som luktar som jag minns det.  Men jag vill inte lämna min nya vardags rutin. 

Och det där med att bli ersatt. För det är så det fungerar med Rotary. Ena utbytesstudenten lämnar och en ny kommer in. Trodde aldrig att detta moment skulle vara så frusterande, påfrestande. Vill inte höra mina kompisar prata om den nya "ersättaren". Även om den inte kommer ha något med min årskull att göra så gör det ont, det gör ont att höra dem prata om den som om den kommer bli mycket bättre än mig - fast jag vet att de bara retas. Och innerst inne är jag otroligt glad för min efterföljares skull, för efterföljare är det rätta namnet. Och så otroligt avundsjuk, avundsjuk på att den har hela året framför sig, hela drömmen kvar. 

Jag är så rädd. Rädd att förlora allt jag byggt upp under ett helt år. Rädd för tanken att det aldrig kommer bli detsamma igen, att jag kanske aldrig kommer träffa några av dessa underbara människor igen. Rädd att inget kommer vara detsamma när jag kommer hem, vem kommer finnas kvar där? Jag är rädd för att något jag drömmt om så länge jag minns, har bara trettio dagar kvar innan det tar slut. Vad ska jag drömma om nu? Jag är rädd för hur tomt det kommer kännas. Jag är så fruktansvärt rädd. 

Jag måste försöka ändå, ta vara på varenda dag jag har kvar, varenda timme, minut, sekund. Varenda kram, varenda skratt. Lagra upp för framtiden typ. 

Nej usch, nu storbölar jag.

 

 

två från veckan

Materiella minnen från en otroligt rolig lördagkväll från vår Black Tie Ball med mitt lag // En bild från en solig höstpromenad vid min fina flod, i min fina stad, i mitt fina land. 

Safari 2014

Jag är tillbaka i Corowa efter 16 av de bästa dagarna i mitt liv. Det är tillbaka till mobiltäckning, wifi och en säng, även om det faktisk bara är den sista jag saknat. Ska citera min vän Simone: "We have had more fun the past days without our phones then we have ever had with them". Jag har inte kollat på tv på 16 dagar, inte läst en tidning eller en blogg. Men nu är jag tillbaka igen, tillbaka till två hela veckor av påsklov utan en ända plan, till långa sovmorgnar och till en egen dusch. Sov 15h första natten tillbaka och slog personligt rekord när jag vaknade efter tolv i morse. Att vara på resa så många dagar tar på en, även om jag gärna hade stannat någon vecka till. Vi har hunnit göra så mycket under de dagarna vi var borta, mycket av det roliga kommer nog bara de som var med på Safarin förstå, så mycket roliga minnen tillsammans. Hoppas att vi en dag kan mötas upp igen allihopa och göra ett liknande äventyr. 

Dag 1

Alarm klockan var satt på tio i fem på morgonen och fick skjuts till Rutherglen som ligger tio minuter från Corowa där bussen skulle plocka upp mig och de tre "short-term" utbytisarna. För första gången fick jag träffa alla de 24 utbytesstudenterna från de två distrikten (9790 och 9810). Tio killar och fjorton tjejer. Manon, Sandra, Caroline och Tomas från Frankrike, Simone, Daniele, Pietro, Alice och MariaBeatrice från Italien, Carolin, Lukas, Niklas, Andreas, Theresa och Carlotta från Tyskland, Allen och Bella från Taiwan, Minori från Japan, Matheus, Raquel och Barbara från Brasilien, Kiara från Österrike, Christian från Danmark och lilla jag från Sverige. Vi fick presentera oss i mikrofonen med namn och lite om oss själva så att alla skulle veta vem man var. Vi hade tre ledare med oss, Rotarianer, Deb som var vår Kock och Gareth vår busschafför. Första dagen körde vi hela 900km hela vägen ner till Adelaide med stopp i Echuca för kaffe och Swan Hill för lunch. Vi lämnade NSW och körde in till SouthAustralia. Framme i Adelaide låg vår campingplats precis vid vattnet. Vi badade och spelade footy på stranden i solnedgången, fick våra kartor, hoddies, tröjor och så bytte pinns med varandra till ledarna fick putta in oss i rummen så att vi skulle sova. 

Dag 2

Klockan fem lämnade bussen Adelaide och alla sov fram tills att vi stannade för frukost i Port Augusta. Vi köpte vindruvor och släppte lös all energi i lekparken innan vi hoppade på bussen igen. Vi stannade för lunch i Woomera. Ett gamalt militärläger som nu nästan är helt övergivet, men har en footy-oval som är grönare än jag någonsin sätt förut. Europeer och Brasilianare som de flesta av oss var spelade vi en omgång fotboll innan vi åt smörgås-lunch. Vi lämnade Woomera bakom oss och landskapet blev allt torrare och torrare, plattare och rödare. Vi anlände till Coober Pedy där vi skulle stanna för natten. Coober Pedy är en stad under marken, de flesta bor i "dugout´s" i bergen för att undvika de varma klimatet. Coober Pedy är en gruvstad, mer känd som "the Opal capital of the world". Vi fick en guidad tur av staden, museét och sedan kom vi till vår logi, en stor dugout. På kvällen visade det sig att en annan Rotary safari grupp med tre andra distrikt från Sydney området skulle spendera natten vid samma plats. Det blev kramkalas när jag mötte mina svenska utbyteskompisar Micke och Malin. Hela kvällen bytes det pins och visitkort med det andra distriktet, pratades äventyr och så hade vi en "skadinavian-meet-up"  då vi svenskar, danskar och norskar babblade på i våra egna språk om hur underbart det var att träffas. 

Dag 3

Vid det här laget var en tidig morgon och en klockan sex take of inte alls konstigt. Vi somnade alla på bussen och vaknade till en fantastiskt vacker soluppgång över "öknen". Det är inte alls mycket mellan Coober Pedy och Uluru och de få stoppen vi tog var verkligen i ingemansland. Vi tog däremot ett stopp vid gränsen till the Northern Teratory och tog massor av foton vid den stora skylten. Genom att vi passerade gränsen betyde det också att jag stolt kunde säga att jag varit i samtliga stater i Australien, lite coolt. Redan vid tretiden anlände vi till Uluru där vi för första gången satte upp våra tält. Vi åkte till Uluru-Kata Tjuta Nartional park för att besöka kultur centret, en utkiksplats och sedan avnjuta en magnifik solnedgång med Uluru i bakgrunden. När solen gått ner fick vi se något så häftigt som blixtrar och dunder vid Uluru. Vi dansade loss i disco-bussen tillbaka till campingen och hela kvällen och natten spöregnade det men var jättevarmt. Jag måste nog nämna att regn, det är inte ofta centrala Australien  får uppleva det.

Dag 4

Regnet fortsatte när vi vaknade men försvann lika plötsligt som det kom och vi fick äta frukost till yttligare en jättefin soluppgång. Vi åkte tillbaka ut till National Parken för att promenera runt Uluru (ca 10,5km). För respekt till de Aboriginal stammarna så rekomenderas det att man inte ska klättra upp på Uluru (många av er kanske känner till den mer som "Ayers Rock"). Vi behövde inte ens ta det beslutet då eftersom det regnat var gångvägen upp stängd. Promenaden runt var jättevarm och solen stog högt trots den tidiga morgonen. Jag kan erkänna att halvvägs var Uluru inte längre något speciellt utan bara en stor sten som fick många klagomål av gruppen. Vi återvände till lägret för lunch och sedan ut till Kata Tjuta, en lite mindre välkänd stenformation (tdigare Mt.Olga) där vi promenerade in till mitten som var en grön oas tillskillnad från allt annat vi sett de senaste dagarna. Eftermiddagen spenderades på resorten där killarna handlade Digelidos, vi badade i poolen och tvättade lite kläder (för ALLT vit blev smutsigt av all den röda jorden). Efter middagen anlände den andra safarigruppen och vi spenderade kvällen med att sjunga och spela gitarr.

Dag 5

Nu hade alla tappat greppet om vilken dag det var i veckan eller hur länge vi varit borta. Redan vid lunchtid anlände vi till Kings Creek Station. En "station" i Australien är i princip en mindre central punkt för alla bondgårdar omkring eller en stor bondgård i sig själv, placerade lite här och var för att personer på resande fot inte ska behöva sova längs vägen då distanserna är så långa. Kings Creek hade kameler och en åsna. Planen för eftermiddagen var att klättra upp på Kings Canyon men på grund av den höga värmen (38grader) blev vi mötta av en låst grind vid entren. Jättetrist! Men vi gjorde det bästa av situationen och åkte tillbaka till stationen, åt glass, gav killarna nya frisyrer och när solen gått ner gjorde vi en lägereld och grillade Marshmellows. Jag och Alice delade tält och vi låg och skrattade länge.

Dag 6

4.30 var det uppstigning och avfärd. Gareth spelade dagen i ära gamla hits och halvvägs fram till vår nästa destination stannade vi på en annan station för att (trumvirvel) RIDA KAMELER! Jag har ett vagt minne från när jag var mindre av att vi ridit kameler och det var precis lika läskigt som jag mindes det. Gav alla ett gott skratt ändå. Vid lunch anlände vi till Alice Springs. Vi åkte ut till Simpsons Gap där vi fick en lektion i Aboriginal naturkunskap och en "bush-tacka" måltid tillagad med känguru, Emu-korv, Bushtomater och en massa herbs. Jättegott alltihop! Jag har ju ätit känguru förut och det är verkligen bland det bästa röda köttet man kan hitta, mums! Emu var nytt för mig, och smakar, som Lukas uttryckte det "like a chicken on two long legs". 

Dag 7

Vår sjunde dag på safarin var en av de bästa enligt mig, det var en av de mest lärorika dagarna på resan. Vi fick sovmorgon och en stor frukost då vi hade en lång dag framför oss. Första besöket för dagen gjorde vi var på School of Air, vilket är världens största skola. Inte till antal elever utan till område. All utbildning sker nämligen via internet och satelit, lektionerna hålls via webbkamera eller hemma hos eleverna med material som skickats via posten och deras hometeachers (ofta mamma eller en anställd). Alla eleverna bor nämligen långt från en stad och skola ute på stationer i Outbacken och då det är lag på att man ska gå i skolan i Australien så är detta ett sätt att få en utbilding precis som alla andra fram tills highschool då de är gamla nog att gå på internatskolor. Jag blev jätteimponerad och vi fick sitta med under Assembly då alla checkade in via webbkameror runt om i landet. Donerade en bok och fick skriva mitt namn och en hälsning, boken kommer komma till nytta för eleverna då skolan är mycket dyrare än en vanlig skola. Vi fortsatte dagen och nästa stopp var på Royal Flying Doctors, största organisationen för att få medicinsk hjälp och abulance service ute i outbacken, långt från de stora sjukhusen eller sjukservice över huvud taget. Eftermiddagen fick vi spendera inne i Alice Springs för att se lite av det verkliga Alice. Lika ovanligt som det är att möta en aboriginal i Corowa är det att möta en europé i Alice, många nyfikna blickar. Det var en annorlunda upplevelse, svårt att beskriva utan att låta jätterasistisk, tror att culturen i Alice Springs är något man måste uppleva själv för att förstå. Mitt i Alice Springs mötte vi vår andra safari grupp, denna gång från Brisbane. Och så plötsligt står Wille där, jättekonstigt att möta någon från hemma på en sådan oväntad plats. Blev en kort reunion innan vi behövde åka tillbaka till vårt läger där vi matade Wallabys och färgade Matheus hår rosa, haha. På kvällen fick vi besök av Rex från reptilcentret som hade med sig ödlor och ormar och där ibland en gigantisk pytonorm som jag tog mig mod till att låta kråla över mina axlar. Bland det läskigaste jag gjort, grät nästan kan jag erkänna. 

Dag 8

Efter en lång fullspäckad gårdag var vår åttonde jag helt tvärt emot. 720km skulle resas och vi såg två filmer och gjorde två stopp på vägen. Det första vid Devils Marbels, en massa stora stenar mitt i ingenstans med en massa Aboriginal history bakom och det andra för lunch på det stället som sägs vara det stället man sett flest UFO´s i hela Australien, jag vet inte riktigt om det är sant men det var bland de skummaste ställerna jag någonsin varit på.  Vi anlände till vår destination Barkley Homestead lagom till att laga middag i solnedgången och vi spenderade natten med att sova under stjärnorna, eftersom vi var sä långt borta från alla städer var det inget ljus som störde och vi hade en fantastik stjärnhimmel som tak.

Dag 9

Det är magiskt att vakna av att solen går upp, även om att sova under bar himmel ger än 20 000 myggbet. Ännu än resedag och idag lämnade vi Northern Teratory för Queensland. Första spåret av civilisation fick vi i Mt.Isa där jag och Kiara köpte KFC chips, som vi saknat. Vårt stopp för natten var Cloncurry, där Australiens högta temperatur någonsin uppmäts, 53,2grader. Vår campingplats var rätt kass jämnfört med de tidigare men trots det sov vi under stjärnorna yttliggare en natt. 

Dag 10

Om jag var 20 000 myggbet rikare efter den första natten hade jag 40 000 nya den här gången. Dagens stopp var vid pubben där Crocodile Dundee spelades in, vi kollade på den första filmen några dagar tidigare och det var faktiskt ganska coolt. Paret som ägde pubbem var jättegulliga, deras dotter var utbytesstudent i Frankrike med Rotary detta år så de var så glada att ta emot oss. Vi anlände i Longreach sent på eftermiddagen men det hindrade oss inte från att hoppa i poolen och spendera kvällen med att prata och spela gitarr.

Dag 11

Vi hade en hel dag att spendera i Longreach. Förmiddagen bestod av ett besök på Stockman hall of fame, där vi lärde oss lite om Australiens 'vita' historia. Klockan 11 var det showtime med hästuppvisning och sjungande. I finalen kom killen insjungande på en gigantisk (över 1ton) stor kossa. haha. Oväntat! Under lunchen fick vi testa att svinga med en riktig piska, swish! Kände mig som en riktig Cowboy. Efter lunch hade vi ett besök på Quantas museét, för flygbolaget Quantas var faktiskt skapat just här i Longreach. Vi fick en guidad tur av ett gamalt Boeing plan och av det första Quantas planet som b.la. Michael Jackson använt som privatplan (lite coolt!). Kanske ska bli pilot efter vårt besök där, det var väldigt intressant. Eftersom vi skulle upp jättetidigt morgonen efter packade vi ihop tälten och sov utomhus igen, det är oslagbart att sova under stjärnhimlen här, den är så otroligt vacker med Vintergatan och allt. 

Dag 12

Längsta distansen på vår resa gjordes dag 12, hela 970km. Vi gick upp och hoppade in i bussen kvart i fyra på morgonen. Vi sov stora delar av morgonen och vaknade ett flertal gånger av "roadkills" - hela fem kängrur råkade vi köra på i omgångar. Underhöll oss hela dagen på bussen och anlände efter att solen gått ner i Dalby, inte långt från Toowomba. Killarna klädde ut sig till Cowboys och vi tände en lägereld för att avsluta dagen någorlunda.

Dag 13

Vi alla var väldigt exalterade denna morgon, idag skulle vi äntligen få se havet igen! och stranden! Vi anlände till välkända GoldCoast strax inna lunch och vi fick tre timmar att promenera runt, ta foton på standen, kolla i butikerna och äta lunch. Gold Coast och Surfers Paradise är verkligen underbart, hade lätt kunnat spendera flera veckor kanske till och med månader där. Motvilligt gick vi alla ombord på bussen igen för att ta oss ner till Coffs Harbour med stopp i Byron Bay och Ballina, båda två mysiga små surfstäder längst kusten. Det var mörkt när vi kom fram till Coffs Harbour så tyvärr kunde vi inte njuta av den fina stranden som vi hade precis vid campingen.  Vi hade ändå en mysig kväll med gitarrspelande med ett jättegulligt par från Queensland. 

Dag 14

För sista gången packade vi ihop tälten och stannade till vid The Big Banana innan vår resa mot Sydney började. Det var en rätt lång bussresa idag igen och vi anlände till Sydney sent, men inte för sent för att besöka stranden och sedan leka i vattenparken, så roligt! Deb lagade otroligt god middag och vi åt tills vi sprack även om regnet bestämde sig för att ösa ner. Vi njöt av att få sova i stugor med badrum och tog långa varma duschar.

Dag 15

Vi fick en gigantisk frukost för att kickstarta dagen. Första stoppet var Manly där vi hade en timme att kolla runt. Allt för kort tid. Vi fortsatte med en rundtur i Sydney förbi Operahuset och så innan vi stannade vid en stor Marknad för lunch och turist-shopping. En glass innan vi tog oss bort mot Sydney Harbour Bridge och BRIDGE CLIMB! Vi klättrade alltså upp på Harbour Bridge, så otroligt häftigt! Inte ett dugg läskigt, jättesäkert, en toppen guide och vi sjöng, högt och mycket! Fick en regnbåge som utsikt och en hel del regn, men vi klättrade HARBOUR BRIDGE! Efter vi bestigit bron gjorde vi oss alla fina för sista kvällen tillsammans. Vi åkte ner till Darling Harbour för att hoppa på vår båt för en dinner cruise med utsikt över hela Sydney. En mysig kväll med dans och middag och sedan stannade vi uppe hela natten.

Dag 16

Sista dagen, en dag vi inte väntat på alls. Vi hade en tidig morgon och hela bussfärden hemmåt kramades vi, sjöng sånger och skrev på våra kartor. Blev gråtfest redan innan vi alla sa hejdå. Och så var vårt äventyr slut. 

 

 

 

en vecka

Katelyn bakade dinosaurie-cupcakes till geografiklassen / Harry tog en tupplur under filmvisningen i historian (jag sov inte alls nej) / Hollister skickade ett suprise paket och rebloggade min bild (35k+ likes)

Netball träning / dansgruppen / favo-Emma 

Let's go!

NU BÄR DET AV! 

Femton dagar med de bästa av de bästa utbytisarna. 

Australien runt! 

C'ya mates! 

Kalas

Hur ska jag börja detta inlägg. Jo nu vet jag, jag vill börja med att tacka världens bästa Meredith och Paul för att de arrangerade världens bästa 18års firande. Finns inga ord för hur tacksam jag är över att ha dem två som mina första värdföräldrar. 

Nu vill ni kanske att jag ska berätta för er vad jag hittade på och det ska jag också.
 
Efter att ha spenderat förmiddagen och lunch med att jobba med catering för Rotary åkte vi hem för att fixa i ordning i trädgården. Vi satte upp hundratals ”fairy-lights”, städade och blockerade av områden, fixade med högtalare och bord som fylldes med skålar av gottigheter. Två extra tält sattes upp för att prognosen visade regn, och regn i massor blev det. Och dessutom specialeffekter i form av enorma blixtrar i natthimlen. Fluro-fiesta var temat och trädgården förvandlades till en tropical-bungalo för en kväll. 
 
Gästerna kom, ca 60-70 av mina fina Aussies. Alla fick glow-sticks så hela trädgården badade i färgglada, lysande, leende vänner. Vi sjöng och dansade och gjorde allt som hör födelsedagar till. ”oh, Mickey Mickey hey” spelades ett flertal gånger och det gapskrattades när jag istället för att sjunga de engelska orden började sjunga på svenska. Min nuvarande värdmamma Gail hade gjort en underbar smash-cake i choklad som åts efter att mina fina vänner sjungit ”happy birthday”, jag var så lycklig att jag kunnat börja storgråta. Lite senare så hade vi en piñata också, för det kunde inte komma till sig att en artonåring aldrig haft en piñata på en födelsedag. 
 
Jag ska påpeka att jag har skrivit allt detta med det största leendet på läpparna. Det var verkligen en fantastisk kväll, kan verkligen inte föreställa mig ett bättre sätt att fira 18 år. Tack så otroligt mycket alla inblandade, det var en magisk natt. Som inte tog slut fören de sista kompisarna lämnade vid halv fyra.

Det stora förådet fick agera dansgolv, perfekt då väggarna isolerade ljudet lite så grannarna inte behövde stå ut med dunkade musik hela natten, haha.

Födelsedagstjejen.

Cooper, Bill, jag, Nathan, Jim, Braeden och Jordan

Cooper, Harry, Kaden Patrick och Morgan

Millsy och Reece (som åkte hem till England i fredags, jättetrist)

Tess och Chantie

Liam, Millsy, Harry, Eli, Jordan och Nathan

Beth, Jake och Paige

Sam, Cooper, Zongy och Patrick

Paige och Hayden

Smash-cake och sång

Piñata!Och mina fina tjejer på dansgolvet 

tryggheten

Det ända jag saknar är tryggheten, mina vänner som jag vet alltid finns där.

Är arg på tidskillnaden som gör det så svårt att hitta tillfällen att kunna pratat.

Saknar er så. 

En födelsedag

I torsdags fyllde jag ju arton! Firade hela dagen i skolan då mina fina vänner överaskade mig hela dagen med olika sorters bakverk och presenter. Kvällens firande fick bli ett Rotarymöte och min värdmamma Gail hade bakat en mumsig chokladtårta! Jag skulle haft ett stort kalas i lördags men det lyckades också vara enda dagen som jag var tvungen att bli sjuk på. Så nu har jag tappat några kilon och ser fram emot denna lördag och att äntligen få partaja in 18år med mina härliga vänner.

W.A.

För några veckor sedan lämnade jag östkusten för en vecka i Western Australia med min pappas gamla värdfamilj.

Kändes jättehärligt att vara tillbaka med dessa underbara människor som känt mig sedan jag var liten, mina aussie-kusiner som vi kallar dem.

Första dagarna spenderade jag i Fremantle och Perth med picknick i Kings Park, shopping, lunch på "Little Creatures" och turistande.

Till helgen åkte vi ner till Busselton. Sol, bad och bus. Fish and chips på stranden med delfiner som guppade förbi. 

Tillbaka i Perth för några dagar gick vi på utomhus bio och en guidad tur i tunnlarna under Freo-fängelset. 

Det var så roligt att jag kände igen mycket från när vi var där 8 år sedan, och trots att det var länge sedan vi sågs sist så bara fortsatte vi från där vi slutade senast. 

Tacksam att jag har en sådan stor extrafamilj är borta i Down-under. Hade verkligen en välbehövd toppenvecka!

 

att fylla 18

Om bara några timmar är jag arton år. Det känns helt orimmligt då jag räknat ner sedan jag fyllde 16år, vilket är 730 dagar sedan.

Lite läskigt är det, vill inte bli "vuxen". Jag gillar julkalendern och Tillbaka till vintergatan, lördagsgodis och barnmenyn på Sunwing Resort

Jag petar fortfarande ut svamp ur all mat och vägrar äta skaldjur. Dricker mer än gärna coka cola med mjölk i och Fao schwarz är min favoritbutik i hela NYC.

 

Ska jag fylla 18år? Imorgon? näääää. Otänkbart. 

 

En liten grön låda står på nattduksbordet med fölsispresenter från familjen där hemma och tror inte jag kommer sova något alls i natt. Har nog aldrig kunnat sova innan en födelsedag. 

Kanske ska försöka ändå. Godnatt!